Sagt och gjort..

Var lite rädd för att just det här skulle hända. Men jag är väl lite lättad att jag berättat i alla fall.. Det här är det dummaste jag gjort på länge. Alltså inte det att jag berättade för henne. Utan just det att jag kände efter. Att jag släppte till litegrann och lät det sakta sippra igenom. Att det liksom fick komma att gå så långt att jag började känna igen. Jag vill inte det..
Vi är ju så bra vänner. Varför lät jag det hända. I vilket fall så kommer vi nog inte höras på ett tag. Det kanske är det bästa.
Tror inte hon vill det på ett tag nu. Det hade nog inte ja velat om jag var i hennes skor. Men jag var ju i alla fall ärlig. Bättre än så kan jag inte göra. Men men. Sömnen nu. Känslor imorgon. Grattis till Åsa i alla fall. Jätteglad för din skull. Du har mitt fulla stöd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0